Berget som användes som Mount Doom i LOTR.
(Detta är en artikel, i sin helhet, om min resa som jag precis har skrivit till GASTen och som kanske kommer med i nästa nummer av den)
En tidig söndagsmorgon tog min resa till Nya Zeeland sin början. Kl. 4.30 var det dags att gå upp för att bli skjutsad ner till Köpenhamns flygplats Kastrup. Det var kallt och kyligt i Jönköping när vi åkte. Skjutsen bestod av min bonuspappa, min bonusfarmor och min ena lillebror Alex. Efter lite nödvändiga stopp på vägen så var jag framme på flygplatsen 2 timmar innan boarding. Jag blev avsläppt checkade in mitt bagage och satte mig på Burger King för en frukostburgare. Inte vad jag normalt vill ha till frukost, men man får nöja sig med vad som finns. Med tidning och iPod lyckades jag fördriva tiden tills planet till London avgick.
Flygturen till London är inte så lång, som de flesta av er säkert redan vet, och jag var framme 2 timmar senare. På Heathrow hade de bussar som hjälpte en att ta sig mellan de olika terminalerna och då mitt bagage var incheckat till Aukland så behövde jag inte oroa för mig för något. Bara ta mig till Terminal 1, gå igenom en säkerhetskontroll och vänta igen. Jag köpte mig en macka och satte mig ner i vänthallen. Det dröjde någon timme innan jag ens visste vilken gate jag skulle flyga ifrån och sedan nästan ytterligare en timme innan vi fick boarda Air New Zealands NZ01.
Vid varje sittplats fanns det en filt, hörlurar till skärmen som satt i sätet framför och en liten kudde. Det fanns en stor samling med filmer och avsnitt ur tv-serier för att underhålla mig större delen av resan. Det blev mycket tittande på tv:n och en hel del sömn. Flygturen till Los Angeles tog ca 11 timmar, där mellanlandade vi och några av passagerarna byttes ut. För att få sitta i en speciell ”Transit-hall” i USA var man tvungen att visa pass, fylla i en non-immigrant lapp och alltid ha sin rosa plastlapp till hands. På den stod det TRANSIT. Som tur var gick det fort och tullpersonalen var trevlig. I salen vi satt hade flygbolaget fixat dryck och tilltugg. Jag tror vi satt och väntade i en dryg timme innan vi fick boarda planet igen och börja flyga mot Aukland. Ännu en smärtfri flygplatsupplevelse. Flygturen till Aukland tog över 13 timmar, vi blev lite försenade av en turbulent natt. Aukland var soligt och fint och det var dags för ännu en liten tur i tullen innan jag var på Nya Zeeland på riktigt och jag kunde möta upp med mina två vänner.
För att underlätta flygturen så ingår mat och hur mycket dryck man vill i biljettpriset. Vi fick middag två gånger och frukost och kvällsmat under flygturen mellan London och Aukland. De hade ett hyfsat utbud med både nya och gamla filmer, flera avsnitt av samma tv-serie och även filmer som visade upp olika delar av Nya Zeeland och dess kultur. Men det var inte så kul att sitta still så länge och det är inte alltid man lyckas sova fast man är trött. Att flyga så här långt är inget jag skulle vilja göra för alltför ofta.
Även om Aukland var flygets slutdestination så hade jag två dagar till av resande framför mig. Jag och mina vänner bilade nämligen ner till Dunedin. Två dagar av att se naturen, sol och massor av får. Det är som alla säger, Nya Zeeland är jättevackert. Mellan Nordön och Sydön finns det en färja som avgår från Wellington till Picton. Det tog ca 3½ timme och vädret var soligt. På kvällarna slutade vi köra vid 20-tiden för att sova i Backpacker-cabins. Ställena var bra och jag somnade nästan direkt. Jetlag och åksjuketabletter gör sitt för att man ska vara trött nästan hela dagarna. Solen sken på oss ända tills den sista dagen av bilåkande, då var molnigt och tydligen fanns det en alpkedja man kunde se från vägen, men det såg jag inte skymten av.
På torsdag eftermiddag var vi framme i Dunedin och jag blev avsläppt vid mitt studentboende, Toroa International House. Jag har åkt till Dunedin för att studera bl.a. arkeologi. Jag bor tillsammans i en flat med 4 andra internationella studenter ungefär 10 min gångväg till skolan. Lektionerna börjar om en vecka [2 mars] och innan dess är det Orientation week. Nästan två veckor(23 feb- 7 mars) av aktiviteter för studenterna som kommit tillbaka efter sommaren, med alltifrån fester, konserter och uppträdanden.
När jag ansökte hade jag CIS till min hjälp. De har ett kontor i centrala Göteborg. Jag hade även min kompis som har studerat här i 2 ½ år. CSN lånar ut pengar som täcker det mesta av skolans och boendets utgifter, men man behöver egna pengar också för att klara av mat och liknande. Visum bör sökas i god tid. CIS har koll och hjälper till när man har frågor.
Adresser:
Min blogg för de som intresserade att veta mer om vad jag gör i Dunedin:
http://ifoundserenity.blogspot.com
Jag har även lagt upp lite bilder på min Facebook.
//Martina Enghardt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar